Pengar till asylmottagning på hemmaplan, militära transporter vid hjälpinsatser och företagsinvesteringar i utvecklingsländer. Det är bara några exempel på hur innebörden av begreppet bistånd håller på att omtolkas från traditionell fattigdomsbekämpning.
Det innebär också att biståndspolitiken är satt på undantag, enligt Charlotte Petri Gornitzka, före detta generaldirektör för biståndsmyndigheten Sida och idag ordförande för OECD-ländernas biståndskommitté DAC.
Charlotte Petri Gornitzka hade bara varit på plats på nya jobbet i Paris ett par dagar när hon skulle leda DAC:s högnivåmöte i oktober. På agendan stod bland annat den kontroversiella frågan om hur bistånd kan användas för att stödja privata företagsinvesteringar i utvecklingsländer.
Det var också dags att sätta ner foten i diskussionen kring hur mycket bistånd som OECD-länderna kan använda för flyktingmottagning i sina egna länder.
– Jag har inte stuckit under stol med att det finns många olika intressen och makt kring den här typen av uppdrag. Om man inte själv vet vad man vill är risken stor att mycket tid går åt till bara det spelet, säger Charlotte Petri Gornitzka.
Sidas före detta generaldirektör vill försvara biståndsbegreppet. För 16 år sedan lovade världens rika länder att avsätta 0,7 procent av sina länders bruttonationalintäkt (BNI) i bistånd. Med bistånd anses i detta sammanhang ekonomiskt stöd till utvecklingsländer.
Löftet om 0,7 procent av BNI var tänkt att uppnås 2015, men under perioden 2000-2015 har andelen bistånd av BNI i genomsnitt bara ökat från 0,22 till 0,3 procent. När världens länder förra året kom överens om 17 nya globala utvecklingsmål upprepades löftet från 2000, nu med siktet inställt på 2020.
Parallellt med att gamla löften ska infrias pågår inom DAC en diskussion om vad som kan klassas som bistånd. På sitt högnivåmöte i februari förra året slog DAC fast att biståndspengar ska kunna användas till att finansiera givarländernas egna militära transporter, så länge det rör sig om humanitära hjälpinsatser. Likaså ska bistånd kunna användas för att finansiera utbildning av det egna landets soldater i mänskliga rättigheter, anti-korruption och internationell humanitär rätt.
– Trots att vi då ändå satte någon form av gräns för vilka säkerhetskostnader som kan betalas av bistånd förstår jag det som att man till exempel inom EU vill gå längre. Det här är en diskussion som Sverige också har varit inblandat i, det vill säga hur mycket kostnader hemmavid som vi kan räkna av från biståndet. Men regeringar förväntas leva upp till de löften man åtagit sig och ska inte samtidigt urvattna vad biståndet används till mer än vad man redan har gjort, säger Charlotte Petri Gornitzka.
Läs hela artikeln på Dagens Nyheter Global Utveckling