En dag i juli gick Doeun på sin sedvanliga jaktrunda, på samma stig han använt i tre år. Han råkade snubbla och sekunden senare låg han chockad, blodig och lemlästad på marken. En personmina hade exploderat. Den hade tagit med sig ett av hans ben och allvarligt skadat den fot han hade kvar.
Ett felsteg blev Doeuns öde. Som soldat i Röda Khmerernas fruktade armé har han överlevt åratal av krig i Kambodjas djungler. I fredstid slog han sig ner i byn Chok Chey med sin hustru och deras barn. Byn ligger i provinsen Bantey Mean Chey, i nordvästra Kambodja, inte långt från Thailand.
– Jag var ungefär 700 meter från byn, berättar han. Jag lyckades kravla mig en bra bit när en man på motorcykel mötte mig. Han gav mig skjuts till byns hälsovårdscentral, men de kunde inte hjälpa mig. Mannen körde mig till grannbyn. Inte heller där fanns det hjälp. Först i staden Sisophon, trettio minuter härifrån, kunde de operera mig.
Just byn Chok Chey var länge platsen för hårda strider, först mellan gerillan Röda Khmererna och den vietnamesiska ockupationsstyrkan, sedan mellan Röda Khmererna och Kambodjas armé. Gerillan höll byn medan de reguljära förbanden gömde sig i skogen runt omkring. För att skydda sig mot överraskningsanfall minerade både styrkorna sina läger.
För ett par månader sedan nådde en av de många minröjarorganisationerna i Kambodja området. Cambodian Mine Action Centre (CMAC) röjer nu åkrarna och skogen runt byn. Samhället fungerade under de sista krigsåren som ett flyktingläger. Därför är det bebyggda området redan röjt från minor.
Två om dagen
Förra året skadades i genomsnitt två personer om dagen av minor i Kambodja. Den främsta anledningen är att minorna ligger på åkrar, stigar och i skogsdungar. Ingen vet exakt hur många minor som finns i landet, men mellan fyra och sex miljoner är ingen orimlig gissning. Trots att människor är medvetna om faran ger de sig ut på fälten och i skogarna. Jord- och skogsbruk är grunden för den vanliga kambodjanens överlevnad.
Doeun har ingen egen mark. Han och hans fru är säsongsarbetare på risfälten i Thailand. Jakt är något han ägnat sig åt för att få mat på bordet när det inte funnits arbete i grannlandet. Ibland köper de ris på kredit av thailänderna, men det är inte alltid det går.
– Vissa dagar har vi ingen mat alls hemma, säger han. Nu när jag inte kan jobba kommer min fru att få jobba ännu hårdare.
Hans kropp är tunn och senig. Den är täckt av ärr och magiska tatueringar efter sina ungdomsår som buddhistmunk. Hemmet är enkelt inrett med ett stort ormskinn på väggen, några mattor på golvet att sova på och en sliten radioapparat. Under huset, vid trappan till dörren, ligger ett par kryckor han har gjort själv.
Dålig protes
En annan man som också mist sitt ben står på den leriga vägen. Han vinkar till oss för att visa sin protes. Han säger att den är dålig och att det gör ont i hans rygg när han går.
Är de inte bittra på de människor som har lagt ut minorna?
– Naturligtvis är jag arg, säger Doeun. Men det spelar ingen roll vems minan var, skadan är redan skedd. Det värsta är att jag har använt samma stig i tre år, utan att se minan.
Han viftar ifrån sig frågan om han själv lagt ut minor någon gång.
– Jag var vaktsoldat, inte någon som lade ut minor.
Med oss finns Thuy Sokhon, även han före detta gerillasoldat, men i den mindre gerillastyrkan, Khmer Peoples Army. Idag arbetar han för CMAC. Han är gruppchef för en grupp minröjare som använder hundar för att finna minorna. Bara i augusti hittade de 45 personminor och två antitankminor utanför byn.
Han för oss genom byn till den plats där hans män och kvinnor arbetar. De går metodiskt till väga. Varje grupp består av två hundförare med varsinn hund och två closemarkers. Först lägger closemarkerna ut ett tjugo meter långt snöre som sedan en hundförare följer på den sida av snöret som redan är genomsökt. Hunden nosar sig fram på den andra sidan.
När hunden luktat sig fram hela vägen går nästa hundförare samma vända för att försäkra sig om att den första hunden inte missat något. Finner hundarna något sätter de sig ner, closemarkern gräver fram minan, markerar den och förstör den sedan tillsammans med andra minor de har funnit under dagen.
Färre olyckor
Thuy Sokhon förklarar att fördelen med hundar framför människor är att de kommer närmare minan. Människor är för nervösa och rädda.
– Dessutom har de minröjare som söker manuellt, eller för hand, råkat ut för fem olyckor bara i år. Vi har inte haft en olycka på flera år.
En som har erfarenhet av manuell minröjning är closemarkern Caeae Sina. Han har röjt minor i tio år.
– Jag är osäker, men jag gissar att jag har röjt fler än 200 minor. Jag har flera kollegor som har blivit handikappade i jobbet och några vänner som dött av minolyckor.
En av de tyngsta upplevelserna under hans karriär var när en arbetskamrat gjorde ett misstag och en mina exploderade. Han avled omedelbart, framför Caeaes ögon.
– Sedan dess är jag mycket mer försiktig.
Fakta/Röj en mina
Genom Svenska FN-förbundet är det möjligt att stödja minröjning i inte bara Kambodja, utan även i Afghanistan, Vietnam, Kroatien, Moçambique och Bosnien. Sedan 1997 har ett flertal länder skrivit under FN-konventionen för ett förbud mot personminor. I och med detta har handeln med personminor i världen näst intill upphört. Tvåtredjedelar av alla minproducerande länder har slutat tillverka minor, men länder som USA, Finland, Ryssland, Kina och Indien har fortfarande inte skrivit på konventionen. Fortfarande finns det 60-70 miljoner i 70 länder i världen. Varje år dödas eller lemlästas 20 000 personer av minor. Nio av tio är civila offer.
För att uppmärksamma detta och skapa engagemang skapades kampanjen ”Att röja en mina” 1999. Från början deltog bara Kanada, Storbritannien och USA i kampanjen, men från och med i år är även Sverige med. Hittills har kampanjen samlat in 61,5 miljoner kronor i de fyra länderna och 175 minfält har röjts. Det kostar ungefär tio kronor att röja en kvadratmeter.
På svenska FN-förbundets hemsida finns mycket information om situationen i länderna och vilka minfält som det är möjligt att stödja. Det går både att lämna in ett bidrag eller adoptera ett helt minfält. För mer information se: www.roj-en-mina.nu
Möt Sonea och ett par andra människor som påverkats av minor i Kambodja.
Fakta/Kambodja
I Kambodja bor det 12,8 miljoner människor. År 1970 blev landet indraget i ett inbördeskrig och utsattes för hårda bombningar av USA, som ville komma åt den nordvietnamesiska gerillan. Mellan 1975 och 1979 satt Röda Khmererna vid makten. Under denna period slogs tre miljoner människor ihjäl. Mellan 1979 och 1991 ockuperades Kambodja av Vietnam som också förde krig mot Röda Khmererna och två andra gerillagrupper. År 1992 tog FN kontroll över landet och 1993 hölls demokratiska val. Kriget mot Röda Khmererna tog slut först år 1998.
Publicerad i Världshorisont 4/2002