Gamla Stan i Kubas huvudstad Havanna är ett av världskulturarven på UNESCO:s lista. Här pågår ett projekt för att bevara detta arv, samtidigt som man vill skapa en ekologiskt hållbar stadsmiljö och förbättra invånarnas levnadssituation.
Rafael Rojas Hurtado de Mendoza är chef för den strategiska planeringen (Plan Maestro) av restaureringen av Gamla Havanna. Han menar att projektet är ett positivt exempel på hur människor runt om i världen försöker förbättra sin levnadsmiljö.
– I projektet att restaurera Gamla Havanna är miljön i fokus, säger Rafael. Men det handlar också om de människor som lever där och har staden runt omkring sig. Därför arbetar vi även med sociala projekt.
Restaureringen av Gamla Havanna har pågått sedan 1982, då stadsdelen blev Världskulturarv. Östblockets fall 1989 skapade en djup ekonomisk kris på Kuba och upprustningen fick läggas på is. Pengarna behövdes till annat. Lösningen kom 1993 när stadens historiker, Eusebio Spengler Leal, lade fram ett förslag på en alternativ finansiering av projektet.
I ett slag blev stadshistorikerämbetet jämlikt med en ministerpost och restaureringsprojektet fick egen juridisk person och beslutanderätt om hur marken Gamla Havanna står på ska användas. Det fick även i uppgift att förbättra levnadsförhållandena för människorna i stadsdelen och rätt att bilda ett eget privat företag.
Placerade i fond
– Leal lånade sedan 1 miljon dollar från staten och placerade den i en fond för projektet. Ett år senare kunde han betala tillbaka och fonden hade dessutom växt till 3,5 miljoner dollar. Sedan dess har vi omsatt 70 miljoner dollar. Vi har frambringat dem på egen hand, utan att belasta det kubanska folket eller staten.
Inkomsterna kommer från 9 hotell och vandrarhem, 18 restauranger, 23 kaféer, 10 utomhusserveringar, 5 glassbarer och 59 affärer. De ligger alla i Gamla Havanna och av inkomsterna från turisterna och kubanerna som utnyttjar inrättningarna går 80 procent till restaureringen och 20 procent till sociala projekt.
– På det sociala området har vi restaurerat alla områdets skolor, vilket hjälper områdets fattiga familjer. Vi har skapat utrymme för ett ålderdomshem, ett hem för utvecklingsstörda barn, ett hem för gravida kvinnor, en arbetsförmedling och fler bibliotek.
Under en promenad genom Gamla Havanna är det lätt att se det förfall som Rafael gärna återkommer till. Han säger ganska ofta att de bedriver ett permanent krig mot söndervittringen. Fasaderna är slitna, på flera ställen gapar tomma hål efter balkonger som rasat samman och en vanlig syn är vattenbilarna som cirkulerar i gränderna.
– Den kanske största konflikt som vi har är vattnet. Historiskt sett har vi alltid varit det sista området att få vatten. Det är den sista stationen på akveduktsystemet. Nu är det dock till stora delar löst. Stadshistorikerns kontor, projektets alla inrättningar, inklusive hotell, barer, kaféer med flera, köper vatten utifrån. Det har skapat ett nytt problem med tung lastbilstrafik, men vi vill inte heller ta vatten från stadsdelens invånare. Egentligen är det mirakel att de äntligen får vatten ur ledningarna.
Ökade inkomster
Invånarna i Gamla Havanna var först kritiska mot projektet. Det förstod inte hur det skulle leda till att de skulle få det bättre, men under årens lopp har folk blivit alltmer positiva. Idag arbetar 9 000 personer i projektet, varav majoriteten bor i stadsdelen. I en undersökning som gjordes av projektledningen för tio år sedan kom det fram att 50 procent av invånarna levde på en sån låg inkomst att de var skattebefriade. För fem år sedan var samma siffra 42.
Rafael tycker det är viktigt att få komma ut och berätta om det här projektet i världen. Att han besökte Stockholm berodde på att han blev inbjuden av Stockholm Stad, Sida och UNHabitat för att visa på resultaten 30 år efter FNs första miljökonferens. Tillsammans med 60 andra stadsplaneringsprojekt, med miljöinriktning, från hela världen ställde projektet för att restaurera Gamla Havanna ut i Kulturhuset.
– Sådana här evenemang och inbjudningar gör att vi kan hoppa över den barriär som embargot skapat. Vårt projekt är ett av de första i sitt slag. Jag tror att det finns andra platser i världen där det också är möjligt att arbeta som vi, men egenfinansiering för bevarandet av kulturarv, men också för att förbättra människors levnadssituation och skapa en ekologiskt hållbar stadsmiljö.
– Flera av de projekt som jag har sett här ligger, ur ett historiskt perspektiv, helt i linje med det som påbörjades i Stockholm och som fortskred och diskuterades i Rio. Det visar att en stor del av jordens befolkning är oroliga inför framtiden och arbetar för att förbättra sin levnadsmiljö.
Fakta
Gamla Havanna är till ytan 2,1 km² stort (ungefär dubbelt så stor som Gamla Stan, där det lever 3 600 personer). Här finns 3 500 byggnader, 22 516 bostäder (inkluderat lägenheter) och ungefär 74 000 invånare. Av dem har inte 39 procent tillgång till rinnande vatten, 20 procent ingen toalett, 10 procent har tillgång till en dusch och mellan 40 och 50 procent lever i bostäder med undermåliga tak, väggar, golv och stora fuktskador. År 2001 fick projektet för att restaurera Gamla Havanna Philippe Rotthiers europeiska arkitekturpris. Återkonstruktionen av stadsdelen inkluderar numer även Malecón, Havannas legendariska havsaveny. Något slutdatum finns ej, utan arbetet delas upp i delmål om fem till tio år.
Källa: Desafío de una utopía – una estrategia integral para la gestión de salvaguarda de la habana vieja. Utgiven av Plan Maestro. Andra upplagan, 2002.
Publicerad i Världshorisont 3/2002