Med Eva von Oelreich har Svenska Röda Korset fått en ordförande som inte bara har stor kunskap om humanitärt bistånd. Hon har även humor, smittande entusiasm och ett stort konstintresse.

De håller på att hänga upp en ny utställning på Fotografiska i Stockholm. Röda Korsets nya ordförande, Eva von Oelreich är enkelt klädd i blommig klänning och tunn kofta. I kaféet får hon rabatt på kaffet närhon visar sitt medlemskort. Fotografi är ett av Eva von Oelreichs stora intressen, men hon fotograferar inte själv, ”nej, inte på det sättet. Jag är omgiven av personer som kan väldigt mycket om foto som jag tror är bättre på det.”

Det är bilden i sig som intresserar denna dam på 66 år, som tillbringat de senaste nio åren i Genève och arbetat med humanitärt bistånd i hela världen.

– Bilden är ett känslo mässigt medium, som kan förmedla mycket som inte långa artiklar kan. Under många decennier på 1900-talet var det bildreportage som åskådliggjorde avgörande internationella händelser. Sen kom tv. Men nu är vi tillbaka. Det ser man ju inte minst här på Fotografiska, men också genom datatekniken har människor återvänt till bild som kommunikation.

För Röda Korset har bilden spelat och spelar fortfarande en stor roll för att beskriva situationer och händelser på andra sidan jordklotet. Och Eva von Oelreich vet hur tomt ett rop på hjälp kan eka när ingen bild kan kablas ut.

– När jag var i Somalia 1991–1992 var bara Röda Korset där. FN:s fartyg låg ute på redden med matbistånd men besköts och kom inte ens i hamn. Det fanns inte en person som kunde beskriva situationen vare sig i bild eller i reportageform.

För den sakens skull vill inte Eva von Oelreich överskatta medias roll.

– Jag tror inte att media måste till i en katastrof och att det alltid är lösningen. Andra saker är avgörande, men om man ska förstå kan en första impuls vara en bild som ger en upplevelse. Den behöver dock kompletteras på olika sätt. Det handlar om att förmedla grundläggande förhållanden som är avgörande för just den situationen och jag tycker att mycket av den kommunikationen egentligen inte ska ske när katastrofen har hänt utan långt i förväg.

Att försöka jobba förebyggande och minska riskerna i konflikt- och katastrofområden är sedan många år något av Eva von Oelreichs specialitet. Men när hon trädde innanför dörrarna på Röda Korset första gången, 1988, var det för att jobba med lokal verksamhetsutveckling på dåvarande Stockholmsdistriktet.

Sedan 1988 har det hänt mycket inom de nationella verksamheterna i Röda Korset. Det blev hon inte minst varse på årets Riksstämma i Norrköping. Dessutom har Sverige förändrats.

– Jag ser nya problem sedan jag flyttat hem. Kunskapen om diskrimineringsfrågor och asylsökandeprocesser, alltså olika typer av utsatthet, har ökat. Ett annat samhällsfenomen är att fler lever ensamma och förutsätts ta hand om sig själva. Ekonomiskt oberoende är bra men socialt oberoende är en farlig utveckling.

I sitt installationstal i Norrköping sa Eva von Oelreich att Röda Korset ”är mer betydelsefullt än någonsin”. Hon skruvar lite på sig.

– Ja, man kanske kan fråga sig varför jag sa så, för vårt arbete har ju alltid varit viktigt. Men det handlar om att det börjar bli trångt på planeten. Det råder vatten- och energibrist på många håll i världen, vi hade matpriskris 2008 och jord och land finns till salu på börsen. Lägger man till klimatet, miljöförstöringen, finanskrisen, ja då börjar det blir rätt tydligt att vårt sätt att leva inte är hållbart.

Betydelsefullt på ett internationellt plan, även om dessa frågor naturligtvis rör alla svenskar, men hur stort är behovet av Röda Korset i Sverige?

– När vi talar om Sverige så tycker jag att diskussionen om vilka vi är som bor i Sverige, och villkoren för och spänningarna mellan dem som kommit hit tidigare och dem som kommit hit senare är oerhört viktiga frågor. Det finns också mycket att göra för äldre och ensamma.

Ytterligare ett uttalande i Eva von Oelreichs Norrköpingstal som stack ut var att Röda Korset måste bli ”effektivare och gå längre” för att återupprätta sitt förtroende. Hur då?

– Röda Korset är känt för sina grundprinciper och humanitära värderingar. Vi behöver betona att man som medlem i Röda Korset inte bara får en möjlighet att vara aktiv utan att man också tar ställning för att människor ska kunna få hjälp i kris utan politiska, religiösa eller andra hänsyn. Vi behöver ha våra medlemmar i ryggen för att kunna tala med myndigheter om det nödvändiga i att till exempel skilja humanitärt, politiskt och militärt bistånd åt. Hela organisationen stramas också upp nu och vi behöver vara tydliga utåt och inåt med vilken typ av insatser som ger effekt.

I en organisation vars medlemmar blir allt äldre, går det att rekrytera en ny generation medlemmar genom att tala humanitära värderingar?

– Det handlar om att ställa raka frågor, som ”tycker du att det är okej att man behöver välja politisk sida för att få bistånd?” eller ”tycker du att det är okej att kvinnor blir våldtagna för att det är krig?” Enkla ja- och nej-frågor.

Kanske dags att damma av Röda Korsets sju grundprinciper. Enkla raka budskap som funkar bra på affischer på stan, ibussar och på tunnelbanan eller i spårvagnen?

En fråga för reklamfolk och kampanjstrateger att ta med sig till nästa möte. Själv vill Eva von Oelreich träffa medlemmarna.

– Jag vill ut i verkligheten i Sverige. Jag vill lyssna på medlemmarna och jag har massor av frågor att ställa dem.

 

Fakta/Eva von Oelreich

Namn: Eva Margareta von Oelreich, född Thölin

Familj: Eva är änka med två vuxna söner

Bor: Stockholm

Studier: Fil kand och fil mag i Lund i humaniora och språk, senare också u-landskunskap fritidsintressen: Vandra i orörd natur, lära mig laga vegetarisk mat, gå på bio. läser just nu: Tätt intill dagarna av Mustafa Can och Sommarboken av Tove Jansson.

Lyssnar helst på: P1 och Mozart, 60-talspop och Norah Jones

Vad skulle du bli när du blev stor? Läkare i Afrika

Yrkesbakgrund: Snart 25 år i Röda Korset och andra humanitära organisationer. Innan dess chefsjobb på SMI, ett musikuniversitet, och Studieförbundet Vuxenskolan. Student- och fängelseteater under studietiden.

 

Varför blir Eva en bra ordförande?

David Peppiatt, internationell chef Brittiska Röda Korset

”Hon är alltid redo att ifrågasätta, utmana och tackla vår världs komplexa problem. Hon har en stor inre styrka och ett allvar som gör henne till en naturlig ledare, men hon är ändå alltid tillgänglig, empatisk, snäll och bryr sig om människor runt omkring henne och den värld vi lever i. Hon har också en god känsla för humor – en viktig egenskap inom Röda Korset!”

Karin Ekberg, Evas kusin

”Eva representerar gamla hederliga dygder! Hon är anspråkslös, rättskaffens och oegennyttig. Hon förenar också passion med en osentimental och klar, strategisk blick. Dessutom är hon rolig att vara med!”

Görel Bogärde, chef för Rädda Barnens kontor vid FN i New York

”Eva har varit drivande i kvalitetsutveckling och förändringsarbetet inom den humanitära sektorn i många år. Hennes entusiasm är smittande, vilket är viktigt eftersom förändringar alltid bjuder ett visst motstånd. Hon är en brobyggare och kan få med alla i både breda och djupa diskussioner kring vad framtiden kan spela oss i händerna.”

Artikeln publicerades i Röda Korsets tidning Henry 3-2011