Den 17 oktober i år fick jag ett par minuter med Xiomara Castro de Zelaya, presidentkandidat för Libre, i Honduras presidentval söndagen den 24 november.

Under många år var Xiomara Castro de Zelaya hemmafru medan hennes man boskapsuppfödaren och skogsföretagaren Manuel Zelaya engagerade sig politiskt, blev minister och sedemera president, 2006-2009. När han avsattes i en statskupp den 28 juni 2009 tog hon upp kampen för att återinrätta den demokratiska ordningen i landet. Hon blev snabbt en portalfigur inom moståndet mot kuppmakarna, och förvandlades snart till landets mest populära politiker. När Manuel Zelaya kunde återvända till Honduras, i mars 2011 bildade han partiet Libre och Xiomara Castro de Zelaya valdes till partiets presidentkandidat.

Om du vinner, varför blir det inte statskupp igen?

– Det råder ingen tvekan om att det skedde en statskupp 2009. Den följdes av hela världen. När det stod klart att det skett en statskupp stod det också klart att för att återställa den demokratiska ordningen i landet var Manuel Zelaya tvungen att återvända. Så blev det inte, men två år senare kunde vi återvända. Det berodde på internationellt stöd och Cartagenaavtalet som skrevs under av Colombias president Santos, den för evigt levande Hugo Chávez, Honduras president Profitio Lobo och den tidigare presidenten Manuel Zelaya. Vi har accepterar spelreglerna. Det är bara möjligt att få makt genom demokrati, att återge folket sin rätt att själva välja vem som ska leda dem. Vi har idag ett parti som bildades för ett och ett halvt år sedan, och nu är vi störst i opinionsundersökningarna. Jag är också säker på att det blir transperanta val. Vi presidentkandidater har skrivit under ett avtal, som stöds av FN och de Amerikanska staternas organisation OAS. Vi har bett dem följa upp avtalet och vi har bett om internationella observatörer som kan följa hela processen och valen, som kan garantera fria och öppna val.

Som du säger är ert parti nytt och ideologiskt mycket brett. Är det möjligt att leda partiet?

– Vi är många olika sektorer som är representerade i Libre. För första gången ingår sociala rörelser i ett politiskt parti i Honduras. Och för första gången stödjer 98 procent av Honduras kulturfolk, som skribenter och konstnärer ett politiskt parti. Det har heller aldrig tidigare skett i landets historia. Du ser höger, center och vänster. Och vad har vi gjort för att hålla sams? Vi har kommit överens och funnit gemensamma ståndpunkter. Vi har ett tydligt förslag, ett mycket genomarbetat förslag för att genomföra en verklig förnyelse av vårt fädernesland, återuppbygga ett Honduras som idag befinner sig på botten. För att göra detta är det nödvändigt att involvera alla sektorer, oavsett ideologi. Vi vill ha ett Honduras som är rättvist, säkert, fredligt och där människor lever i solidaritet med varandra. Vi kan åstadkomma det, tillsammans, oavsett ideologi. Slutligen handlar det om vad man kan komma överens om. Vi har redan gjort det inom partiet. Vi kan också göra det med andra partier.

Ni vill ha en ny grundlag. Hur ska ni genomföra det?

– Genom att kalla till en konstituterande församling. Vi talar om en social pakt där alla sektorer är representerade och som genom församlingen kan arbeta fram en ny konstitution. En konstitution som reflekterar alla honduraners intressen. Det skulle bli första gången i Honduras som man samlar en församling där alla landets sektorer är representerade.

Men kommer inte det som skedde 2009 hända igen?

– Titta på opinionsundersökningarna. Fler än 60 procent av honduranerna anser att den enda lösningen på Honduras problem är en konstituerande församling. Att vi idag har en stat som inte kan svara på folks behov visar tydligt att om vi fortsätter som nu kommer svaren alltid vara detsamma och inget kommer förändras. Därför måste vi göra något. Det enda sättet att göra det på är genom avtal och överenskommelser mellan alla sektorer, där man klargör vilka mekanismer som ska till för att samla en församling och vilka som ska vara representerade. Och jag tvivlar inte en sekund på att alla har lidit efter statskuppen, var och en på sitt sätt. Det finns ingen honduran som kan säga att kuppen ledde till något positivt. Vi är idag världens mest osäkra land, utan att befinna oss i krig. Vi är världens mest våldsamma land. Och i Centralamerika det mest ojämlika landet. Vi var förr ett konkurrenskraftigt land, men idag ligger vi sist i alla jämförelser. Det innebär att det vi gjort inte varit rätt, att statskuppen påverkade Honduras negativt och att vi måste vända på utvecklingen. Och jag tvivlar inte ett ögonblick på att i det ögonblick som vi kallar till en konstituerande församling. Alla honduraner kommer vilja sätta sitt avtryck på ett nytt fädernesland.