Det har gått ett år sedan El Salvadors parlament tog emot ett förslag om att lätta på landets hårda abortlag. I väntan på omröstning fortsätter jakten på kvinnor som fått missfall. Ottar har besökt El Salvador och träffat en av dem som dömts för barnamord.

Efter två års debatt röstade Chiles parlament i somras ja till att reformera landets abortlagstiftning. Det totalförbud som infördes 1989 omvandlas nu till en lag som tillåter abort vid efter våldtäkt, vid fara för den gravidas liv eller om fostret har livshotande skador.

I El Salvador har det i september gått elva månader sedan det salvadoranska parlamentet fick ta emot ett lagförslag om att reformera sitt lands abortlagstiftning. Förslaget går ut på att det totalförbud som råder sedan 1998 ska ersättas med en lag liknande den som nu gått igenom i Chile.

Det salvadoranska lagförslaget lades fram av företrädare för vänsterpartiet FMLN, som också sitter i regeringsställning. Det var ett svar på ett lagförslag från oppositionen, som vill skärpa fängelsestraffet för abort från 8-12 års fängelse till 50 år.

Men redan i dag döms många kvinnor i El Salvador till långa fängelsestraff, på mellan 30 och 40 års fängelse för abort. Istället för abort rubricerar domstolen brottet som mord på barn. Så sent som i juli i år dömdes 19-åriga Evelyn Beatriz till 30 års fängelse för mord på sitt eget barn. Någon teknisk bevisning fanns inte, utan domaren lyssnade på åklagaren som ansåg att eftersom Evelyn Beatriz inte sökt mödravård hade hon själv orsakat aborten.

Domen mot Evelyn Beatriz orsakade stora protester hos landets växande aborträttsrörelse, som menar att det får vara nog.

I augusti fick parlamentsledamöter från flera partier ta emot 90 000 namnunderskrifter från hela världen med uppmaningar om att ändra lagen innan fler oskyldiga människor går samma öde som Evelyn Beatriz till mötes.

Sonia Tábora, 33 år, är en av flera salvadoranska kvinnor som kan vittna om det som Evelyn Beatriz nu går igenom. Hon dömdes till 30 års fängelse för mord på sitt eget barn i juli 2005. Hon frikändes i februari 2012, men har sedan dess kämpat i fyra och ett halvt år mot den salvadoranska åklagarmyndighetens försök att riva upp frikännandet.

När Sonia Tábora blev gravid 2004 var det hennes första graviditet. Hon fick de första värkarna den 17 februari 2005. De var så kraftiga att hon blev sängliggande i två dagar i sitt lilla rum på den kaffeplantage där hon arbetade i personalmatsalen.

Efter två dagar ringde hon sin syster som lovade att komma över. Värkarna kom tätare. Sonia blev rädd. Hon visste att det var alldeles för tidigt. Hon tog sig ut på baksidan av huset för att söka hjälp när hon svimmade. Där hittade hennes syster och pappa henne i en stor pöl med blod och ett dött foster intill sig.

– Jag var i chock. Jag kunde inte prata och skakade kraftigt. De försökte ringa en ambulans, men den kom aldrig och de hittade inga andra bilar på gatan, säger Sonia när Ottar träffar henne i San Salvador.

Till slut lyckades systern och pappan vinka in en polisbil som körde dem till sjukhuset i staden Lourdes, väster om huvudstaden San Salvador. När Sonia var kontaktbar igen berättade läkaren att han trodde att hon gjort abort. Han hade ringt polisen.

Polisen körde henne till ett sjukhus i San Salvador där hon fick stanna i tre dagar, fastlåst med handklovar vid sängen, innan hon kördes till häktet. Hon satt i häktet i fem månader innan hon dömdes till 30 år i fängelse för mord.

– Jag förstod ingenting. Jag fick en depression, grät långa stunder och kände en djup smärta inombords, säger Sonia Tábora.

I sju år och fem månader delade hon cell med ett 80-tal andra interner på fängelset i Ilopango, strax öster om San Salvador. Under lång tid höll hon hemligt vad hon straffats för eftersom hon visste att de som satt inne för abort eller mord på barn behandlades sämre än de andra och utsattes för trakasserier och diskriminering av medfångarna.

Med stöd i tidigare frikännande domar vid liknande fall lyckades hennes advokat till slut överklaga domen. Han hävdade att åklagaren saknade teknisk bevisning för att kunna påstå att Sonia Tábora dödat sitt barn. Vid rättegången presenterades aldrig någon teknisk bevisning. Domaren dömde bara utifrån läkarens utlåtande.

Tack vare advokatens argumentation frikändes Sonia Tábora i augusti 2012, men åklagarmyndigheten gjorde tidigt klart att de ville ha tillbaka henne bakom lås och bom. De kommande åren tvingade åklagarnas överklaganden Sonia Tábora att gå igenom ytterligare två rättegångar innan hon i februari i år frikändes helt.

Så länge åklagarmyndigheten jagade henne fick hon fortsätta att leva med deras anklagelser.

– Det var tufft att komma ut och återanpassa sig. När jag kommit hem mådde jag dåligt väldigt länge. Jag gick inte ut på nästan fem månader, berättar hon.

I jämförelse med andra har hon ändå haft tur, menar Sonia Tábora. Hon har fått ett nytt arbete och har i dag en son på tre år.

En av dem som satt i fängelse för mord på barn samtidigt som Sonia Tábora var María Teresa Rivera, 34 år. Hon lever idag i Horndal, utanför Avesta, i Sverige. Hon hyllar Sonia Táboras styrka att konfrontera det salvadoranska åklagarväsendet. Själv flydde hon landet.

– Jag tror att vi är sex eller sju stycken som blivit frikända. Sonias frikännande är fantastiskt. Hon har varit förföljd i fyra, fem år och nu är hon överlycklig. Hon är så modig som kämpat för rättvisa under alla de här åren, säger María Teresa när Ottar når henne på telefon.

Själv fick María Teresa Rivera sitta i mer än fyra år i kvinnofängelset i Ilopango. Liksom Sonia Tábora dömdes hon för mord på sitt nyfödda barn, när hon i själva verket fick missfall i november 2011. Läkarna på sjukhuset ringde polisen som häktade henne. Utan teknisk bevisning dömde domaren henne till 40 år i fängelse för mord på sitt eget nyfödda barn.

Försvarsadvokaten Victor Mata, som redan fått två andra kvinnor frikända för liknande domar, tog sig an María Teresa Riveras fall. Han fick henne frikänd i maj förra året. Bara tio dagar efteråt hade åklagarmyndighetens överklagat den frikännande domen.

Men någon frihet väntade inte utanför fängelsemurarna.

– Jag blev diskriminerad, fick inget arbete och min son mobbades i skolan. Jag såg att han led och var hungrig, men jag kunde inte försörja honom. Till slut lånade jag lite pengar för att öppna en affär i mitt hem, men det var svårt att leva förföljd och ständigt vara rädd för att behöva återvända till fängelse, säger María Teresa Rivera.

I oktober förra året valde hon att fly till Sverige med sin 11-åriga son. I mars fick de asyl för att de var förföljda i hemlandet. Migrationsverket ansåg att María Teresa Rivera riskerade att bli diskriminerad och sättas i fängelse om hon återvände.

Organisationen Center for Reproductive Rights välkomnande beslutet. »María Teresa tog sig igenom djup orättvisa, men den rädsla och de trakasserier som hon och hennes son levde med i El Salvador tog inte slut. Kvinnor som hon förtjänar den hälsovård som de behöver utan att vara rädda för att sättas i fängelse«, skrev de i ett pressmeddelande.

I El Salvador möter Ottar två företrädare för Center for Reproductive Rights som berättar att Migrationsverkets beslut att ge María Teresa Rivera asyl nu används i ett rättsfall i USA. Det är Isabela Cristina Quintanilla , som suttit fängslad för mord på barn i El Salvador, som nu söker asyl i USA. Hon anger samma skäl som María Teresa Rivera.

Isabela Cristina Quintanilla var 18 år när hon fick missfall i sjunde månaden 2004. Hon anklagades av läkarna för att ha gjort abort och fördes bort av polisen. Hon dömdes senare till 30 år i fängelse, men släpptes 2009 efter att en domstol förklarat att den tekniska bevisningen var för dålig.

Advokaten Victor Mata menar att det i El Salvador finns relativt få fall av verklig abort. Vad rättsfallen oftast handlar om är missfall.

– Sjukvårdspersonalen och polisen ser allt blod och utgår från att mamman dödat fostret. Mödrarna anklagas också för att avsiktligt ha vägrat besöka mödravården, säger Victor Mata.

I alla de tre fall där han själv fått kvinnor frikända efter att de dömts för mord på sina nyfödda barn har det saknats teknisk bevisning. Domarna har istället dömt utifrån läkarnas vittnesmål.

– Av något skäl, kanske religiösa, finns det inom åklagarämbetet och sjukvården ett utbrett kvinnohat i El Salvador. De begriper inte, eller funderar inte ens, på konsekvenserna av sina beslut, säger Victor Mata.

Sara García leder den salvadoranska organisationen Agrupación Ciudadana por la Despenalización del Aborto en El Salvador (Medborgarsamling för avkriminalisering av abort i El Salvador). Hon tror att det faktum att många kvinnor fängslas för mord på sina egna nyfödda barn har att göra med att läkare och sjuksköterskor är rädda för att anklagas för att de bistår aborter, vilket också är straffbart.

– Man pekar inom hälsovården ut varenda kvinna som kommer in med den här typen av problem. Det spelar ingen roll att det rör sig om missfall eller kraftiga blödningar. Att de agerar så beror på abortlagstiftningen. Om vi hade en mjukare lagstiftning skulle flera av de här kvinnorna aldrig ha ställts inför rätta, säger Sara García.

Evelyn Beatriz, som dömdes i juli i år, har redan överklagat sin dom. Hennes advokat hänvisar till tidigare frikännanden av bland andra Sonia Tábora och María Teresa Rivera. Samtidigt går El Salvador in i en valrörelse inför parlamentsvalet i mars näsa år. Sara García hoppas parlamentet hinner fatta ett beslut om en reform av abortlagstiftningen snart, annars är risken stor att det dröjer till efter valet.

Artikeln går också att läsa i tidskriften Ottar