Ett år efter mordet på urfolksledaren och människorättsförsvararen Berta Cáceres i Honduras sitter åtta personer i häkte misstänkta för mord. Samtidigt har ytterligare sju miljöaktivister dödats under året. Trots att Honduras har pekats ut som världens farligaste land för miljöaktivister fortsätter protesterna mot utvinningen av naturresurser. Berta Cáceres har blivit en förebild. Amnesty Press reste till La Esperanza.
Det ligger blommor på graven. Vännerna som rest upp till La Esperanza från Honduras huvudstad Tegucigalpa berättar om sina minnen av Berta Cáceres. De skrattar och gråter om vartannat. Efter ett tag ebbar samtalet ut. De sitter kvar i tystnad.
Långt bort hörs rotorbladen från en helikopter. Det är en militärhelikopter som närmar sig. Den flyger snart i cirklar runt La Esperanzas utkanter där urfolksrörelsen COPINH:s gård ligger. Rörelsen grundades en gång av Berta Cáceres och hennes dåvarande man Salvador Zuniga, men de sista åren fram till hennes död var hon rörelsens koordinatör. Till årsdagen av hennes död har aktivister från hela världen samlats vid gården.
COPINH:s konferensrum är fyllt till bredden. Folk står utefter väggarna, i korridorerna och hänger in genom fönstrena. Det säljs t-tröjor med Berta Cáceres ansikte på, böcker och sjalar. På väggarna hänger citat från hennes många tal mot de företag som försöker bygga gruvor och vattenkraftverk på urfolkens territorier.
– Min mamma Berta Cáceres lever vidare i folket och har stärkt inte bara urfolkens, utan även de svartas kamp i det här landet. Så här ett år efter hennes död kräver vi rättvisa för henne och alla andra martyrer som dött när de försvarat de mänskliga rättigheterna, säger Olivia Marcela Cáceres Zuniga, Berta Cáceres äldsta dotter.
Om mördarna som trängde in i Berta Cáceres hus i La Esperanzas utkanter natten mellan 2 och 3 mars förra året ville tysta henne har de misslyckats. De tycks istället ha skapat en martyr.
Lilian López, som leder jämställdhetsarbetet på COPINH tar mikrofonen framme vid scenen och säger att Berta Cáceres fick henne att öppna ögonen:
– Hon knuffade mig framåt och uppmuntrade mig. Nu fortsätter vi hennes kamp.
Seminariet leds av COPINH:s nya koordinatör Tómas Gomez, som tagit över efter Berta Cáceres.
– Berta skulle bett oss fortsätta kampen varje dag, Berta lever! skriker han i mikrofonen.
Det vattenkraftbygge vid floden Gualcarque som Berta Cáceres och COPINH protesterade emot, Agua Zarca, står still. Några finansiärer, bland dem de biståndsfinansierade nederländska och finländska riskkapitalbolagen FMO och Finnfund, drog sig tillbaka efter mordet. Världsbanken, den kinesiska energijätten Sinohydro och tyska Siemens drog sig ur projektet redan 2013 när en annan av COPINH:s medlemmar dödades i samband med en protest mot bygget.
Bakom bygget av vattenkraftverket står det honduranska företaget Desarollo Energéticos S.A (DESA), som ägs av en av Honduras mest förmögna familjer och ägare av landets största bank. Företaget har fortfarande tillstånd att bygga vattenkraftverket, men sedan förra året pågår en utredning kring hur de fått tillståndet. Två före detta statssekreterare på det honduranska miljödepartementet sitter häktade i väntan på rättegång för att de brutit mot Internationella arbetarorganisationen ILO:s konvention 169, som Honduras skrivit under.
Enligt ILO 169 ska de urfolk som lever på ett område där en stat vill utnyttja naturresurserna tillfrågas innan tillstånd för utvinning kan ges. Så ska inte ha skett när tillståndet för Agua Zarca togs fram.
Förutom de två statssekreterarna sitter också åtta personer med anknytning till mordet på Berta Cáceres häktade. Det rör sig bland annat om DESA:s hållbarhetschef. Han ska ha planerat det hela tillsammans med med företagets vice säkerhetschef, en tidigare löjtnant i det honduranska flygvapnet. Han ska i sin tur ha kontaktat en tidigare kollega, en major i specialstyrkorna med ett förflutet i den militära underrättelsetjänsten.
Med hjälp av listor på sms och telefonsamtal mellan de inblandade har polisen och åklagarna fått fram att majoren i sin tur ringde en före detta prickskytt i specialstyrkorna. Denne ska sedan anlitat en annan tidigare soldat och tre yrkesmördare för att utföra mordet. Såväl den vice säkerhetschefen och majoren som prickskytten och de andra sitter häktade.
Utredningen pågår fortfarande, men hittills har ingen i företagsledningen häktats. Detta trots att även företagets styrelseordförande har ett förflutet i den militära underrättelsetjänsten. Något som borde utredas, menar advokaten Victor Fernandez, från organisationen Movimiento Amplio de dignidad y justicia, som bistår COPINH. Totalt hjälpte han Berta Cáceres att anmäla 36 hot, varav flera kom från personer i DESA:s ledning.
– Med tanke på de många hot som hon tog emot, den interamerikanska domstolens krav på att hon skulle få beskydd och den offentliga oro för hennes säkerhet som flera FN-organ och andra internationella organisationer uttryckte är det svårt att se hur regeringen skulle kunna tillåta att man inte går till botten med vilka som verkligen ligger bakom mordet, säger Victor Fernandez.
Honduras regering ska också ha tackat nej till ett erbjudanden från den Interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna att bistå med en oberoende utredning.
– Det stärker inte precis bilden av att representanter för regeringen inte skulle vara inblandade, säger Victor Fernandez.
En rapport från den internationella organisationen Global Witness gör tydliga kopplingar mellan regeringen och flera av de företag som har tillstånd att bygga vattenkraftverk i Honduras. När rapporten presenterades i Tegucigalpa i januari i år hotades organisationens företrädare offentligt av Honduras nuvarande miljöminister.
Enligt Global Witness rapport är Honduras det farligaste landet i världen för miljöaktivister. De senaste sju åren har 123 personer med kopplingar till landets miljörörelse dödats. Sedan mordet på Berta Cáceres har ytterligare sju aktivister mördats. Ett av de få fall som utreds är mordet på Berta Cáceres eftersom hon var internationellt känd.
– Regeringen har vänt de mänskliga rättigheterna ryggen. När ministrarna talar med FN och utländska ambassadörer säger de att regeringen gör allt för att förbättra de mänskliga rättigheterna, men rent praktiskt driver de en politik som går ut på att anklaga människorättsförsvarare för att svartmåla Honduras och bara vara intresserade av biståndspengar. När människor på landsbygden protesterar mot infrastrukturprojekt och utvinning av naturresurser svarar regeringen inte med att lyssna och medla, utan med att stödja företagarna med säkerhet i form av polis och militär. Indirekt ger regeringen företagen rätt att ge sig på demonstranterna, säger Guillermo López, domare och företrädare för föreningen Domare för demokrati.
När Guillermo López besökte Sverige för två år sedan beskrev han de många övergreppen på de mänskliga rättigheterna i Honduras som en nekrolog.
– Det har inte blivit bättre, säger han idag.
Sedan två år tillbaka har FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna ett kontor i Honduras. Högkommissariens lokala representant har vid ett flertal tillfällen fördömt övergrepp på de mänskliga rättigheterna och de brister som finns för att förbättra situationen, men hon har aldrig tagits emot av regeringen för ett möte för att tala om hur högkommissarien kan bistå regeringen.
Olivia Cáceres har hotats vid ett flertal tillfällen och lever med beskydd dygnet runt. Movimiento Amplios kontor besköts för bara några månader sedan. De har nu flyttat kontoret och installerat ett nytt mer avancerat bevakningssystem.
Victor Fernandez säger att hoten blivit vardag. De är något han lärt sig leva med, men han tänker inte ge upp förrän det med all säkerhet står klart vem som beordrade mordet på Berta Cáceres.
Publicerat i Amnesty Press i mars 2017