El Salvadors president Mauricio Funes tvingades i helgen ställa in firandet av sitt första år vid makten, planerat till 1 juni. Anledningen var årets första tropiska storm Agatha, som satt landet i högsta beredskap. Och medan tusentals salvadoraner tvingas evakuera undan regn, översvämningar och jordskred håller Funes på att rita om landets politiska karta.
I mitten av maj annonserade Mauricio Funes bildandet av Medborgarrörelsen för förändring. Han underströk att det inte var något politiskt parti, utan en bred sammanslutning av representanter från olika delar av det civila samhället och näringslivet.
Som om ett eko av sin honduranska kollega, Manuel Zelaya, som avsattes i sen statskupp den 28 juni förra året, sa Funes att det civila samhället behöver reagera för att ”kunna ta sig förbi de hinder som blockerar den process av social förändring som landet genomgår.”
-Det är inte partierna som bestämmer vilken riktning ett land ska ta, det är folket, sa Funes.
När Funes tillträdde en 1 juni förra året var det som den tidigare gerillan och det nuvarande vänsterpartiet FMLNs första president. Han gjorde tidigt klart att han inte tänkte ta hänsyn varken till partier eller rörelser, utan styra för folkets bästa. FMLN gjorde ingen hemlighet av att man valt den tidigare så populära tv-journalisten till sin kandidat för att nå presidentposten. Det tycks man ångra idag.
Sedan årsskiftet agerar FMLN allt mer oppositionsparti medan Funes lierat sig med framför allt utbrytarna från höger- och det tidigare regeringspartiet ARENA, kallade GANA. Tillsammans med militärens tidigare parti PCN och kristdemokraterna PDC har GANA stött flera av Funes förslag i parlamentet. Ibland har han även fått med sig ARENA, men FMLN har valt att blockera allt fler av presidentens förslag. När partiet firade ettårsdagen av segern i presidentvalet i mars, var inte ens Funes inbjuden.
I maj valde dessutom jordbruksministern Manuel Sevilla att avgå. Han anklagade Funes för att köpa GANAs och PCNs stöd med hjälp av jordbruksstöd till partiernas borgmästare ute i landet. Funes förnekar naturligtvis detta och har krävt bevis, som Sevilla hittills inte kunnat få fram. Det mesta talar snarare för att Sevillas avhopp är det första av flera som kan komma när FMLN börjar vända Funes ryggen.
Till skillnad från sin honduranska kollega Zelaya manöverar Funes sin politiska omvälvning något skickligare. Han har haft personliga möten med regionens två mäktigaste män, USA:s och Brasiliens presidenter Barack Obama och Luiz Inacio Lula da Silva, och fått deras stöd. Detta trots att Funes kritiserat Obama för att inte stödja de centralamerikanska staterna mer i kampen mot narkotikakartellerna vars tentakler nu även tagit sig in i de centralamerikanska staterna. Han har även tagit Honduras nya president Porfirio Lobos parti och krävt att hela världen bör backa upp honom. Lula da Silva menar å sin sida att Lobo valdes under odemokratiska förhållanden och därför inte bör erkännas.
Zelaya valde den venezuelanska presidenten Hugo Chávez och de kubanska bröderna Castros stöd, vilket Funes undvikt. Han har även, liksom sina företrädare valt att satsa på militärens i kampen mot den ökande brottsligheten. Han tycks dock ha ett partiöverskridande stöd för en planerad politik mot våldet som inte bara ska fokusera på hårda tag, utan även på socialt förebyggande politik.
Rent konkret har Funes fått rätt lite uträttat under sitt första år vid makten. Förutom att öka antalet militärer på gatorna, vilket bryter mot fredsavtalet från 1992, har han fått igenom en skattereform, fått beviljat stora lån från regionala kreditinstitut och å statens vägnar bett flera av offren för inbördeskrigets (1980-1992) brutala våld om ursäkt. Ett magert resultat, anser de flesta analytiker. Själv menar Funes att det tar lång tid att genomföra stora förändringar i ett land som styrts av högern och storföretagarna i årtionden, något som även det påminner en del om Zelayas frustrerade syn på honduransk politik.
Trots få resultat av sin politik är Funes Latinamerikas mest populära president med 83 procent stöd bland det salvadoranska väljarna. Näst mest populär är Lula da Silva, som har tre fjärdedelar av de brasilianska väljarna bakom sig.
Så här i fotbolls-VM tider har dock Funes valt att vägra en specialkommission från det internationella fotbollsförbundet FIFA tillträdde till El Salvador, vilket lett till att El Salvador utestängts från alla internationella fotbollsarrangemang. I det fotbollstokiga El Salvador, som tvingas se på när grannlandet Honduras lattjar med trasan i Sydafrika, är det inget bra sätt att försöka behålla sin popularitet. FIFA vill se över det salvadoranska fotbollsförbundet FEDEFUT:s ekonomi, vilket alltså inte Funes anser är nödvändigt.