Det har gått ett drygt år sedan en historisk dom i Guatemala fällde militärer för övergrepp på kvinnor under inbördeskriget i landet. Domen var den första i sitt slag i världen och fick stor uppmärksamhet.
Men de femton kvinnor från byn Sepur Zarco som vittnade om övergreppen lever än idag i fattigdom, utan den kompensation som de lovades efter rättegången.
Platsen där skolan och kliniken borde stå är nästan tom. Där breder istället en stor gräsplätt ut sig. Pliktskyldigt parkerade Guatemalas hälsovårdsdepartement nyligen en långtradartrailer i ett hörn. Den fungerar som tillfällig klinik i väntan på en mer permanent.
Det utlovade monumentet till minne av de fruktansvärda händelser som utspelade sig här för 35 år sedan saknas ännu. Istället är gräset fullt av sopor.
Mellan 1982 och 1988 höll en pluton soldater till på en gård bara ett par hundra meter upp för grusgatan från gräsplätten. Under ledning av fänrik Esteelmer Francisco Reyes Girón, även kallad löjtnant Reyes, var plutonen den guatemalanska arméns utpost mot vänstergerillan i kullarna kring byn Sepur Zarco.
Under perioder var också Heriberto Valdéz Asig stationerad på den lilla militära basen i byn. Han var civil representant för staten i området och arbetade nära militären. Enligt flera vittnen var det han som pekade ut vilka småbönder i trakten som staten ansåg utgjorde ett hot.
För ett år sedan dömdes löjtnant Reyes och Heriberto Valdéz Asig till 120 respektive 240 år i fängelse. Domaren Yassmín Barrios slog fast att de hade gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten. De hade inte bara kidnappat och dödat civilbefolkningen i området runt Sepur Zarco. De och soldaterna i plutonen förslavade och förgrep sig också på ett flertal kvinnor i och kring byn.
Rättegången var historisk. För första gången dömdes militärer och representanter för en krigförande part i nationell domstol för sexuella övergrepp på kvinnor. Domen uppmärksammades världen över. Åtalet leddes av Guatemalas åklagare för mänskliga rättigheter, Hilda Pineda, som talade för de 15 kvinnor som kunde vittna mot löjtnant Reyes och Heriberto Valdéz Asig.
En av kvinnorna var Margarita Chob, som var 23 år gammal när soldaterna förde bort hennes man Juan Xol. Bara tre dagar efteråt födde hon parets fjärde barn. När hon frågade soldaterna varför de fört bort hennes man sa de att han tagit mark som inte var hans.
– Jag fick träffa min man på gården som de gjort till sin bas. Han satt fast och de hade torterat honom. Hans ansikte var helt sönderslaget och de hade lindat in honom i glödhet taggtråd. Han visste inte ens varför soldaterna gripit honom, säger Margarita Chob.
Läs hela artikeln på Dagens Nyheter Global Utveckling