Svenska medier frossar i elände i Haiti. Inget fungerar, nödhjälpen kommer inte fram, folk är beväpnade, desperata och mattransporter plundras. För att visa något positivt rapporteras det om någon mirakelräddning eller effektiva, beväpnade (?), amerikanska soldater som sätter fart på hjälparbetet.

Tack vare min fru hamnade jag framför fransk tv, France 2:s nyheter igår. De första 20 minuterna av nyhetsprogrammet, fem dagar efter jordbävningen, handlade om Haiti. Visst var det elände där med, men de franska reportrarna hade tagit sig ut i förorterna, slummen och bland raserade bostäder för att följa vardagen och tala med vanligt folk i lugn och ro, långt bortom flygplatser, FN-personal, skottlossning och andra medier.

Lite perspektiv, tack. France 2 talade med haitier som trots katastrofen påpekade att det inte var så kul i Haiti tidigare heller. ”Vi hade det dåligt förr, nu har vi det ännu sämre”. En reporter konstaterade att om bensinpriset i ett av världens fattigaste länder femfaldigas över en natt och maten i affären tar slut kan ju vem som helst bli desperat och fingra på avtryckaren.

Att hjälptransporter plundras är ingenting nytt i Haiti. Det har hänt förr, efter andra katastrofer. Det har hänt på andra platser med. Där det finns gott om vapen, brist på lag och ordning och fattigdom, där finns det även brottslighet.

Jag väntar fortfarande på den svenska reporter som på franska tar sig bort från hotellet, centrum i Port au Prince, ut i slummen och talar lite med folk i allmänhet om deras vardag. Vad gör ni på kvällarna? Var sover ni? Samsas ni om att vakta era tillhörigheter när alla sover på gatan? Hur organiserar ni ert egna hjälparbete, eftersom ingen annan hjälp tycks komma? Vad behöver ni på lång sikt? Varför ska alltid USA komma när katastrofen redan drabbat er och hjälpa till? Borde ni inte fått hjälp tidigare, för att förebygga konsekvenserna av ett normalt naturfenomen?

Med tanke på antalet svenska reportrar på plats borde vi kunna kräva lite mer.