Söndagens honduranska presidentval är historiskt. För första gången i landets moderna historia kan en kvinna, Xiomara Castro de Zelaya, bli president. Hon leder dessutom ett helt nybildat parti grundat i den motståndsrörelse som växte fram efter statskuppen 2009.
Xiomara Castro de Zelaya är lång. Hon tar plats och journalisterna gillar henne. Fotoblixtarna lyser upp hennes ansikte. Frågorna haglar: ”Vad tycker du om den nya militärpolisen?”
Alla är där, representanter för Honduras regering, rättsväsende, militär, det civila samhället och ett par ambassadörer. Åtta av nio presidentkandidater skriver under en pakt med löfte om att gemensamt driva igenom en säkerhetspolitisk reform.
Den enda som inte kommit till hotellet i centrala Tegucigalpa är Juan Orlando Hérnandez, kongressens talman och presidentkandidat för Nationella partiet. Vad Nationella partiet tycker – partiet sitter i regeringsställning och har satt in militärpolis för att bekämpa brottsligheten – är ingen hemlighet.
– Det gäller att slå till hårt. Vi vet vad vi talar om. Det gör inte de andra, säger Rodolfo Zelaya, ordförande i parlamentets säkerhetsutskott och Juan Orlando Hérnandez justitieministerkandidat.
Namnet till trots är Rodolfo Zelaya inte släkt med Xiomara Castro de Zelaya och hennes man Manuel, tidigare president som avsattes i en kupp den 28 juni 2009. Däremot har de bott grannar. Rodolfo Zelaya tvivlar inte en sekund på vad det egentliga syftet med Xiomara Castro de Zelayas kandidatur är.
– Om de vinner valet kommer de att driva igenom en konstituerande församling, ändra konstitutionen och ge utrymme åt Manuel igen. Det är det enda de vill.
Både Rodolfo Zelaya och Juan Orlando Hérnandez stödde statskuppen. De tillhör det Nationella partiets hårda kärna som tror på den gällande honduranska konstitutionen, en stark och kraftfull militär och det privata näringslivets möjligheter att förändra landet till det bättre.
För många inom de traditionella maktpartierna, det nationella och det liberala, var Manuel Zelayas fösök att skapa en konstituerande församling för att skriva om grundlagen 2009 ett hot. Så är det fortfarande.
Deras rädsla för att förlora makten döljs av höga röster om Zelayas maktambitioner.
– Titta på opinionsundersökningarna, säger Xiomara Castro de Zelaya.
– Fler än 60 procent av honduranerna tror att det enda sättet att förändra Honduras är att samla en konstituerande församling. Staten har slutat fungera. Folk säger att något måste göras.
När Manuel Zelaya efter nästan två år i exil kunde återvända till Honduras, i mars 2011, var det första han gjorde att grunda ett nytt politiskt parti, center-vänsterpartiet Libre. Partiet bygger på den pacifistiska motståndsrörelse som bildades i och med statskuppen. Libre är lika brokigt som motståndsrörelsen.
Bakom Manuel Zelaya som partiordförande och hans fru som presidentkandidat finns flera tidigare liberala ministrar och politiker, vänsterpolitiker, fackföreningsledare, representanter för bonde- och kvinnorörelserna, advokater, läkare, lärare och universitetsstudenter.
– I Libre finns många olika sektorer representerade. Vi är höger, center och vänster, men vi har det gemensamt att vi anser att alla honduraner, oavsett ideologi, måste arbeta tillsammans för att återuppbygga Honduras, ett land som i dag befinner sig på botten.
Längre än så kan inte två presidentkandidater stå från varandra. Många talar om ett ödesval. Den senast publicerade opinionsundersökningen gav dött lopp mellan de båda. Mycket talar för att ett högt valdeltagande ger paret Xiomara och Manuel Zelaya segern.
Läs också artikeln här
Publicerad i Svenska Dagbladet 23 november 2013
Läs hela min intervju med Xiomara Castro de Zelaya här