De mänskliga rättigheterna i El Salvador är en lågt prioriterad fråga. Politikerna och domarkåren visar en tydlig ignorans i ämnet och kunskapen bland folket är låg. Den myndighet som inrättades efter freden för skyddandet av de mänskliga rättigheterna står sedan ett halvår tillbaka utan chef.
Åtta år har gått sedan det tolv år långa inbördeskriget i El Salvador tog slut. Men fortfarande begås det dagligen brott mot det mänskliga rättigheterna. Hilda Orantes, advokat och chef för Comisión para los Derechos Humanos en El Salvadors (CDHES) juridiska avdelning, menar att problemen ligger i landets ekonomiska situation.
– De fundamentala problem som måste ändras om vi ska ha en chans att förbättra de mänskliga rättigheterna är den dåliga ekonomin, arbetslösheten och bristen på utbildning och hälsovård, säger Hilda. Ju mer vi ignorar dessa problem desto större blir klyftorna och frustrationen.
Under 70- och 80-talet rådde ett systematiskt politiskt förtryck i form av försvinnande, hot, tortyr, misshandel och mord. I dag sker fortfarande brott på grund av att någon har en viss politisk färg, men i allt större utsträckning på ekonomiska grunder, maktmissbruk och ignorans.
CDHES skapades 1978 för att undersöka de många brott mot de mänskliga rättigheterna som begicks under den tiden. Under kriget 1980-1992 var de långt ifrån ensamma om detta. I El Salvador fanns det flera organisationer som arbetade med MR-frågor, både nationella och internationella. Den internationella hjälpen var stor.
År 1992 skrev de stridande parterna, vänstergerillan FMLN och regeringen, under ett fredsavtal och en statlig myndighet för skyddandet av de mänskliga rättigheterna skapades. Myndigheten, La Procuradería para la Defensa de los Derechos Humanos (PDDH), fungerar ungefär som en svensk ombudsman. Med freden trappades MR-arbetet ner och de internationella organisationerna försvann.
Den internationella hjälpen drogs ner och många av de personer som arbetat i nationella MR-organisationer började arbeta på PDDH eller slutade på grund av organisationernas allt mindre resurser.
Tre år efter freden drabbades även CDHES av detta. På ett år minskades personalstyrkan från 65 anställda till tre. Samma år installerades landets nya poliskår, Policía Nacional Civil (PNC). En poliskår där CDHES stått för utbildning i de mänskliga rättigheterna. Åttio procent av kåren bestod av före detta soldater och gerillamedlemmar med bristande kunskaper i MR-frågor. CDHES satsade även stort på att utbilda ungdomar som började i skolan efter kriget. I dag är utbildning i mänskliga rättigheter en del av organisationens verksamhet, liksom en avdelning för att ta hand om människor med psykotiska trauman efter kriget.
De har nu sammanlagt tio anställda och tillsammans med sin enda kollega på den juridiska avdelningen undersöker Hilda för närvarande 200 anmälda brott mot de mänskliga rättigheterna.
– Men långt ifrån alla är brott, säger hon. Då utbildningen i de mänskliga rättigheterna är så dålig anmäler många människor fall som inte är brott. Men det vet vi inte innan och undersöker därför alla fall. I de fall då det inte begåtts brott står vi för utbildning och rådgivning.
Vanligast är brott där fel har begåtts av polisen, åklagarmyndigheten och domstolsväsendet.
– Vi har till exempel ett fall där en pojke fängslats för mord. Ett mord som han, enligt honom själv, hans familj och flera vittnen, inte begått. Åklagarmyndigheten vägrade kalla vissa vittnen. Pojkens bror försvann för några år sedan och den tredje brodern har nu anmält polisen för misshandel. Han påstår att polisen drog inom honom i polisbilen och misshandlade honom till sådan grad att han bröt käken och därefter lämnade honom vid vägkanten.
– Korruptionen inom domstolsväsendet är fruktansvärd. Flera domare tar inte mänskliga rättigheter på allvar. Vi har ett annat fall där en domare dömde fyra medlemmar i ett kooperativ till mord utan ett enda bevis. Han vägrade dessutom släppa in oss i domstolen utan papper från vår chef.
Att arbeta med den här typen av frågor innebär en stor risk. I april 1998 kidnappades CDHES ordförande Miguel Montenegro och kördes runt i en bil och hotades till livet i flera timmar innan han blev avsläppt. I juni året därpå skenavrättades fyra av CDHES anställda av män med automatvapen och svarta huvor.
Även ombudsmannakontoret PDDH har haft liknande problem. En stor del av personalen har hotats till livet, blivit förföljda och utsatta för kidnappningsförsök.
Den senaste MR-ombudsmannen, Eduardo Peñate Polanco, har dessutom ett tvivelaktigt rykte med kopplingar till krigets dödsskvadroner och gruppen La Sombra Negra (Den svarta skuggan) som under mitten av 90-talet avrättade ungdomar ur ungdomsgäng. En stor del av gruppen visade sig senare vara poliser och militärer i samma stad där Polanco var domare.
Utnämningen av honom till mr-ombudsman visar på den fortsatta politiseringen vid sådana placeringar. Han hade ingen som helst erfarenhet av dessa frågor vid tillsättningen.
– Innan han kom fungerade allt bra, säger David Morales på PDDH. Men det stora förtroende som vi skapat under de första åren sjönk till noll under hans ledning. Han brydde sig över huvud taget inte om sitt jobb och gjorde mycket skada under den tid han var här. Jag har aldrig sett någon ge en institution så dåligt rykte.
David Morales har varit chef för ett nyligen avslutat svenskt-salvadoranskt projekt att utbilda polisen i de mänskliga rättigheterna. Ett projekt som vid flera tillfällen var på väg att avbrytas på grund av den korruption som följde med Polanco. Till slut krävde Sverige hans avgång om projektet skulle fortskrida med svenska medel. Polanco avgick själv i februari i år.
– Politikerna har tydligt visat att de inte anser att MR-frågor är viktiga, säger David. Utnämningen av en ny ombudsman har nu skjutits upp i mer än ett halvår. Det har till om med höjts röster inom nationalförsamlingen att myndigheten inte behövs.
Men det finns ljuspunkter när det gäller mänskliga rättigheter i El Salvador. För närvarande pågår det en stor process av utrensningar inom den salvadoranska polisen och domstolsväsendet. 500 korrupta poliser får sparken. De anklagas för att ha begått allt från bilradiostölder och plantering av falska bevis till kidnappning, mord och våldtäkt. Landets Högsta Domstol undersöker också flera anklagelser och anmälningar mot landets domare, däribland domare som anmälts av CDHES.
Publicerad i Amnesty Press 5/2000