Det fattiga Haiti är idag helt beroende av import av nästan allt, inklusive tropiska frukter. En av lösningarna på landets ekonomiska problem kan vara ekologiska jordbruksprodukter odlade under rättvisa villkor, men för att nå dit krävs ett mer hållbart jordbruk.
Familjen Mardis hus i utkanten av Thiotte, i sydöstra Haiti, tycks ligga mitt i en plantage. Från den lilla dammiga och gropiga bygatan ramas huset in av gröna bananträd och höga kaffebuskar. På gårdsplanen ligger några kaffebönor och torkar i morgonsolen.
Strax intill huset har Etilia Mardi, 48 år, ställt upp ett litet affärsstånd där hon säljer tvättmedel, godis och cigaretter. Dottern Lea, 8, hjälper till. Hon och hennes bröder Michelet, 25, och Eclesiaste, 12, börjar inte i skolan förrän efter lunch. Deras sex syskon går i skolan på förmiddagen.
– Det är mitt största problem, att få pengarna att räcka till alla barnen, säger Etilia. Så fort jag får ihop några pengar går de till barnens skola och kläder.
Etilia och hennes man Michel, 48, var med och grundade kooperativet CAPP, ett av sju kooperativ med sammanlagt 2 000 medlemmar, i området kring Thiotte. De lever på kaffeproduktion, men odlar även bananer, majs och bönor för att dryga ut kassan och få mat på bordet. Etilia har också en liten affärsverksamhet. Hon köper och säljer socker, ris, mjöl och ris.
– Så småningom hoppas jag kunna få en liten kredit för att kunna satsa lite mer på min försäljning, men också för att få igång en egen produktion av grönsaker, säger Etilia.
– Vi har en kredit redan idag, säger Michel. Den går till att finansiera barnens skolgång.
Att familjen Mardi har tillgång till krediter beror på att deras kooperativ är en del av det biståndsprojekt som Lutherska Världsförbundet (LVF) stödjer i Thiotte. Sedan år 1999 har LVF stött de sju kooperativen med inte bara krediter, utan även med organisationsutveckling och fortbildning i hållbart jordbruk. En stor del av projektet har varit att skapa en rättvis fördelning av arbetet, kostnaderna och vinsterna mellan kooperativens medlemmar och deras anställda.
Thiotte ligger på bergssluttningarna mellan Haitis sista skog, Forêt des Pins (Tallskogen) och gränsen till Dominikanska Republiken. På grund av de höga bergen och den bördiga jorden kring skogen växer kaffebuskarna bra här och kvalitén på kaffet har blivit allt bättre.
– När vi grundade kooperativet hade vi ingen hjälp av LVF, säger Michel. Priserna var dåliga och de som plockade kaffe fick inte mycket pengar. Sedan projektet startade för fem år sedan har det hänt massor. Vi har fått lån och utbildningar. Kvalitén på kaffet är bättre, vi får mer betalt och kooperativet har utvecklats.
Just i år har skörden från Michels plantor inte varit så bra. Han och hans familj har fått slita hårt för att få ut så mycket som möjligt av buskarna. Om det går riktigt dåligt har de några grisar, en get och ett par höns som de kan sälja.
Sedan 1999 har priset på nyskördat kaffe i Thiotte gått upp från två till fem kronor kilot. Genom projektet med LVF har kooperativen även börjat arbet under samma regelverk som Rättvisemärkt. Det gör att de kan sälja de torkade bönorna till köpare i USA och Frankrike för 18 kronor kilot. På den lokala haitiska marknaden betalar köparna fyra till fem kronor.
Agronomen Harmel Cazean, på LVFs biståndsprojekt i Thiotte, säger att till skillnad från andra länder har kaffepriserna gått upp i Haiti. Anledningen är att kvalitén har varit så dålig att bara genom att höja den har odlarna fått mer betalt. Förra året sålde de sju kooperativen i Thiotte 88 ton kaffe, varav 60 ton gick på export. Nästa år räknar de med att sälja mer.
På CAPPs produktionscenter har Joassaint Déré, 70, och de andra anställda lagt ut kaffebönor på tork i solen. En doft av jästa kaffebönor sprider sig över gårdsplanen. Innan de torkas ska bönorna ligga och jäsa i vatten i åtta timmar. Inne på de mörka, svala lagret ligger högar med redan jästa och torkade kaffebönor.
Joassaint visar runt på baksidan. Här har kooperativet tusentals små kaffeplantor som står och växer till sig i skuggan. När det är dags för nysådd i januari köper medlemmarna plantorna för 70 öre per styck.
Runt ikring småplantorna växer trädhöga kaffebuskar med knytnävsstora klasar av både mogna röda och omogna ljusgröna kaffebönor. Trots sin ålder plockar Joassaint flinkt och snabbt bönorna av buskarna och fyller på en hink han har i handen.
– Jag har plockat kaffe här sedan jag var liten pojk, säger Joassaint. Plockningen har inte förändrats mycket sedan dess, men processen från nyplockad till torkad böna är annorlunda idag. Då var priset mycket lägre också. Vi fick nästan ingenting för att plocka kaffe. Nu med kooperativet får vi bättre betalt, vi kan använda pengar att utveckla kooperativet med och vi har fått mer kunskap om kaffeodling och en bättre marknad. Vi säljer ju till utlänningar numer.
Förut fick Joassaint och andra som plockade kaffe som säsongsanställda dåligt betalt, per korg de lyckades få ihop. Idag, med kooperativets nya regler, är plockarna garanterade 20 procent av den del av skörden som denne har bidragit till, oavsett priset på marknaden. Av kooperativets försäljning går vinsten kooperativet och medlemmarna tillgodo.
Framgångarna för kaffeodlarna i området har spridit sig och på FNs utvecklingskontor i huvudstaden Port au Prince nämner man på allvar att rättvisemärkt och ekologiskt jordbruk kan vara en väg ut ur Haitis fattigdomsproblem. Det gäller att utmärka sig på den internationella marknaden, menar man.
Michel och Etilias son Eclesiaste har också påverkats av utvecklingen. Hans dröm är att få bli agronom och förbättra jordbruket så att människorna i Haiti kan få det bättre.
Publicerad i tidningen Lutherhjälpen 1/2005