När orkanen Mitch drog in över Honduras karibiska kust den 28 oktober 1998 var det den kraftigaste orkan som drabbat den amerikanska kontinenten på 200 år. Under fem dagar ödelade den det lilla centralamerikanska landet i det närmaste totalt. Honduras kastades flera decennier bakåt i utvecklingsnivå. Bland annat Sverige var en av de drivande krafterna bakom en massiv biståndsinsats med startskott i Stockholm, i maj 1999. Nu, tio år senare, förbereder Sida sig för att avsluta insatsen. Omvärlden har återvänt till landet och bonden Santo Catalino Osarto som vi besökt tidigare.

Det har gått sju år sedan sist. Då hade de 35 familjerna i byn Limón de la Cerca, utanför staden Choluteca i södra Honduras, nyligen sin by som spolades bort i orkanen Mitch 1998. Då var spåren efter Mitch fortfarande tydliga, idag är det svåra att skönja med blotta ögat.

Santo Catalino Osarto, 56 år, har åldrats. Axlarna hänger och istället för en fast, stolt blick flackar ögonen osäkert. Mustaschen är bortrakad. Först känner vi inte igen honom, men så dyker hans fru Maria Isadora, 40, lika vacker som förr, upp.

När Mitch drog fram fylldes floden Choluteca, i södra Honduras, långt över bredden. När vattnet drog sig undan hade byn Limón de la Cerca och bybornas 200 hektar odlingar förvandlats till en sandöken.

– Vi hade de bra, sa Santo Catalino när vi träffade honom ett halvår efter Mitch. Före Mitch hade vi precis fått bra skördar. Vi var nöjda med livet, men inte nu längre. Men både min familj och jag tackar Gud för att vi lever.

Liksom byn slogs bybornas kooperativ Nuevo Modelo (Ny modell) i bitar. I tre år levde de i kartong- och plastkojor på lånad mark. Med hjälp av bistånd från svenska Kooperation Utan Gränser fick de krediter för att köpa 14 kor och nytt utsäde.

Med stöd av den nationella bonderörelsen ACAN kunde de till slut köpa loss fyra hektar mark på sluttningen ovanför Ciudad Nueva (Den nya staden) där 3 000 drabbade familjer från staden Choluteca börjat bygga en ny tillvaro med hjälp av internationella biståndsorgan.

Idag har Limón de la Cerca växt ihop med Ciudad Nueva. Runt husen pickar höns. Mellan de cementgrå fasaderna lyser planterade blommor och grönsaker igenom.

– Nu har vi mycket som vi inte hade innan Mitch, säger Maria Isadora. Vi har elektricitet, rinnande vatten och ett hus i cement, men kooperativet och jordbruket är inte vad det var förr.

För sju år sedan växte det meloner på en del av den gamla marken som kooperativet lyckats rädda. De odlingarna är borta idag. Sandöknen har ersatts av träd, buskar, bete åt boskap och gröna majsfält som vajar i vinden.

– Vi hade inte råd att odla melon, säger Santo Catalino. En stor skillnad mot förr är att vi idag inte har de sparade medel som vi hade före Mitch. Då kunde vi satsa på nya grödor. Idag har vi inte de pengarna.

Kooperativet har istället valt att satsa på majs och boskap. De flesta av korna från Kooperation Utan Gränser har dött, men med hjälp av andra biståndsinsatser har Nuevo modelo idag 200 kor.

Någon mer stöd har de inte fått. Biståndsorganisationerna har lämnat Limón de la Cerca och Ciudad Nueva. Ingen har tagit deras plats. Enligt byborna satsar landets regeringar på privat företagande och maquilas (sammansättningsfabriker) i skattefria zoner istället för på jordbruk.

Några pengar från Honduras fond för fattigdomsbekämpning har invånarna i Limón de la Cerca inte heller sett. Hoppet ligger till sist på barnen. Till skillnad från sina föräldrar är Santo Catalino och Maria Isadoras fyra barn alla på god väg att avsluta åtminstone gymnasiet. Äldste sonen Elvin, 20, är redan utbildad elektriker och Ulisses, 18, vill bli ingenjör.

Men barnens utbildning kostar och Santo Catalino jobbar numer heltid som säkerhetsvakt på Högsta domstolen i Choluteca. Majsen och korna får han och familjen ta hand om på sin fritid.

Tomrum efter Sverige

Tio år efter Mitch har andelen fattiga honduraner knappt minskat alls och den ekonomiska ojämlikheten ökat. Samtidigt har Honduras president, Manuel Zelaya, med bara ett år kvar vid makten, ännu inte presenterat någon strategi för fattigdomsbekämpning.

Sidas andreman på kontoret i huvudstaden Tegucigalpa har svårt att undanhålla ett leende när fattigdomsstrategin kommer på tal.

– Det har gått så långt att vi har svårt för att hålla oss för skratt när vi på mötena med regeringen frågar om den är klar, säger Martin Ejerfeldt. Någon lovar att den snart är klar och alla andra pekar på honom och säger att ”honom kan ni lita på”. Det är bara en fars.

I Stockholm 1999 kom de stora internationella biståndsivarna och kreditinstituten, tillsammans med de centralamerikanska presidenterna överens om att bekämpa fattigdom, korruption och miljöförstöring. Man skulle också öka det civila samhällets deltagande i återuppbyggnaden efter Mitch och fattigdomsbekämpningen.

Överenskommelsen kom att kallas för Stockholmsdeklarationen. Sverige var initiativtagare och en konsultativ grupp bestående av de största biståndsgivarna i Honduras skapades för att följa upp arbetet.

Men enligt Sidas årsrapporter pekar det mesta på att utvecklingen i Honduras på flera områden gått bakåt, istället för framåt. Trots en genomsnittlig tillväxt på över tre procent har fattigdomen bara minskat det sista av de tio år som gått sedan Mitch. Inkomstklyftorna, korruptionen, skogsavverkningen har ökat och situationen för de mänskliga rättigheterna förvärrats.

Tydliga framsteg har gjorts inom infrastruktur. Små förbättringar syns även inom hälsa och utbildning. Det mest positiva är att regeringens och kommunernas samarbete med det civila samhällets fungerar bättre.

Som en sista insats innan Sveriges bilaterala biståndssamarbete med Honduras avslutas 2010 kommer Sida nästa år att inleda ett projekt med budgetstöd åt ett par av landets kommuner. Förhoppningen är att komma runt korruptionen och den politiska maktkampen på statlig nivå, komma närmare de behövande och nå bättre resultat.

Tänkt samarbetspartner är Spanien. Detta för att någon ska kunna ta över när Sida lämnar landet. Sida hoppas också att de statliga tyska och danska biståndsorganen ska ta över ett par andra ”svenska” projekt. Men det är, enligt Ejerfeldt, svårt att få ett land att ta över ett annat lands projekt.

Enligt de andra givarna kommer Sverige lämna ett stort tomrum efter sig. Inte minst för att man var en av de drivande krafterna bakom Stockholmsdeklarationen och dess uppföljning, utan även för sina insatser på jämställdhetsområdet och den svenska personalens rättframhet vid möten med den honduranska regeringen.

Fakta/Sveriges bistånd till Honduras

Före Mitch: 18 miljoner kronor 1998.

Efter Mitch (1999-2008): 1,6 miljarder.

Avslutande bistånd 2009-2010: 115 miljoner.

Totalt har ungefär 30 procent gått till infrastruktur, 30 procent till mänskliga rättigheter och demokratistöd och en femtedel till budgetstöd.

Källa: Sida

Fakta/Honduras och Mitch

Honduras har 7,5 miljoner invånare, varav en miljon bor i USA.

62 procent lever på mindre än två dollar per dag.

Det är det tredje fattigaste och fjärde mest korrupta landet på det västra halvklotet.

6 000 personer dog i Mitch, 8 000 försvann, två miljoner evakuerades, 100 000 blev hemlösa och 80 procent av infrastrukturen förstördes. Skadorna uppgick till 40 miljarder kronor (95 procent av landets BNP 1998).

Källor: Sida, Utrikespolitiska Institutet, Transperancy International, La Prensa (honduransk tidning) den 6 november 1998

Publicerad i Omvärlden 6/2008