Det råder katastroftillstånd i Honduras på grund av kraftiga tropiska regn som lämnat tiotusentals hemlösa. Med hjälp av internationellt bistånd skulle katastrofberedskapen höjas efter orkanen Mitchs härjningar för tio år sedan. Reportern Erik Halkjaer och fotografen Magnus Rosshagen, som rapporterade åt Sydsvenskan då, har återvänt till ett land som långsamt rest sig – men som fortfarande är lika sårbart.
De synliga minnena av Mitch är idag få. För den som var där strax efteråt går det att skönja spåren, men naturen har återhämtat sig väl. Grönskan täcker flodbankar, raserade byar, översvämmade åkrar och provisoriska vägar.
Där den för den centralamerikanska regionen så viktiga Nacaomebron, i södra Honduras, låg ihopknycklad likt en papperstuss vid flodstranden för tio år sedan glider idag en liten träbåt med två fiskare fram. Den nya bron reser sig högt över floden.
Svenska biståndspengar
Efter en massiv biståndsinsats byggdes stora delar av det ödelagda landet upp igen.
– Honduras har blivit ett mer utvecklat land, tack vare Sverige, säger Jose Carlos Aguilar Fuente som förlorade sitt hus i orkanen. När Skanska för svenska biståndspengar byggde den nya bron fick han jobb som lageransvarig.
Inte långt därifrån ligger Choluteca. Mitch förvandlade en fjärdedel av staden till pinnved. De områdena ligger lika öde. De drabbade lever idag i den nybyggda staden Cuidad Nueva inte långt därifrån.
Lika dåligt rustat
Men det som ögat ser – asfalterade vägar, broar och rad efter rad av nya hus med blomstrande rabatter – döljer ett land som står lika dåligt rustat för en orkan av Mitch storlek som för tio år sedan.
Efter Mitch talades det om skogsavverkning och att bergssluttningarna blivit sårbara för kraftiga regn efter att Honduras tallskogar huggits ned. och stormar. Trädplanteringen har ökat, men det har skogsavverkningen också, liksom som på senare år gruvindustrin vars öppna dagbrott är som sår i landskapet.
Den honduranska statens handlingsförlamning efter Mitch förklarades bland annat med korruption och bristen på samarbetsvilja med det civila samhället. På en givarkonferens i Stockholm i slutet av maj 1999 undertecknade regeringscheferna för de centralamerikanska staterna, representanter för världens stora kreditinstitut och FN den så kallade Stockholmsdeklarationen.
Den innehöll receptet på återuppbyggnad och det förebyggande arbete som krävs för att minska effekterna av kommande katastrofer. Man förband sig också att arbeta för att minska fattigdomen, korruptionen och miljöförstöringen. Samarbetet mellan de centralamerikanska regeringarna och civila samhället skulle förbättras.
Klyftorna växer
Av deklarationen syns idag nästan lika lite som av Mitch. Korruptionen har ökat, fattigdomen har trots en genomsnittlig tillväxt på över tre procent sedan 1998 bara minskat från 65 till 62 procent. De ekonomiska klyftorna växer och miljöförstöringen gör att minsta tropiska storm utgör ett hot mot det honduranska samhället.
Läs också om Santos Catalino Osarto och Irma Matutes situation tio år efter Mitch, på Sydsvenskans hemsida.
Fakta
Honduras har 7,5 miljoner invånare, varav en miljon bor i USA.
Det är det tredje fattigaste och fjärde mest korrupta landet på det västra halvklotet.
6 000 personer dog i Mitch, 8 000 försvann, två miljoner evakuerades och 100 000 hus och 80 procent av infrastrukturen förstördes. Skadorna uppgick till 40 miljarder kronor (95 procent av landets BNP 1998).
Även Nicaragua, El Salvador och Guatemala drabbades av Mitch, men i mindre omfattning.
Sedan 1998 har Sverige gett 1,6 miljarder kronor i bistånd till Honduras. Biståndsinsatsen avbryts 2010 till följd av Sidas landfokusering.
Källor: Sida, Utrikespolitiska Institutet, Transparency International, La Prensa (honduransk tidning) den 6 november 1998