Under våren har FN-förbundet lanserat en kampanj mot kärnvapen. Samtidigt baserar organisationen sitt arbete på Agenda 2030 där frågan om kärnvapen inte finns med. Världshorisont har undersökt hur dessa viktiga framtidsfrågor hänger ihop.
Ingenstans i Agenda 2030 nämns frågan om kärnvapen. Detta trots att kärnvapen är en helt avgörande fråga för hur världen ska utvecklas i framtiden.
– Kärnvapenhotet undergräver hela Agenda 2030. Bara vetskapen om att de här vapnen finns gör att de blir ett hinder för utveckling. Om någon använde kärnvapen skulle konsekvenserna bli så förödande att mer eller mindre alla mål i Agenda 2030 skulle beröras, säger Annelie Börjesson, ordförande för Svenska FN-förbundet.
Dessutom är kostnaderna för att underhålla och utveckla världens kärnvapenarsenal enorma. Enligt fredsforskningsinstitutet Sipri lägger USA 400 miljarder dollar på sina kärnvapen under perioden 2017-2026. Och Ryssland har de senaste åren investerat ungefär 11 miljarder dollar per år i sina kärnvapen.
– Det går åt fruktansvärt mycket pengar för att hålla kärnvapnen redo och utveckla dem. Samtidigt läggs bara en bråkdel av de summorna på hållbar utveckling. Det är en mycket sned resursfördelning, säger Annelie Börjesson.
Att kärnvapen skulle ingå i Agenda 2030 var en fråga som FN-förbundet drev när innehållet i agendan förhandlades under 2013-15. Det var dock ett krav som fick släppas på ett tidigt stadium vilket Annelie Börjesson tror beror på att de nio länder, som idag har kärnvapen, sannolikt inte hade ställt sig bakom agendan annars.
– Alla länder vill helt enkelt inte rusta ner, säger Annelie Börjesson.
Tvärtom verkar de största kärnvapenstaterna, USA och Ryssland, snarare satsa på upprustning – trots att det strider mot deras åtaganden under ickespridningsavtalet, NPT. På förbundskongressen förra sommaren gjorde därför Svenska FN-förbundet ett uttalande om att Sverige bör stå upp för nedrustning och mänsklig säkerhet. I uttalandet säger FN-förbundet ”att det är av avgörande vikt att Sverige tar en ledande roll och ratificerar konventionen om kärnvapenförbud.”
När FN i juli 2017 antog konventionen var Sverige ett av 122 länder som röstade ja. Trots detta har Sverige ännu inte skrivit under den. Därför samlar FN-förbundet nu in namnunderskrifter till stöd för en svensk ratificering.
Parallellt med denna kampanj jobbar FN-förbundet intensivt med Agenda 2030. Annelie Börjesson betonar att de två sakfrågorna hänger ihop på flera sätt.
– Utmaningen är att det finns ett silotänk i de här frågorna, de behandlas alltså som om de är helt åtskilda frågor. Men vi kan kanske som organisation gå lite i bräschen för att visa hur de är sammanflätade.
Artikeln publicerades ursprungligen i Världshorisont 2-2019